Skolan och politiken

I våras mötte jag vår skolminister Jan Björklund i en TV-sänd debatt som följdes av ett längre enskilt samtal om skolan. Vad jag tryckte på då och vad jag hela tiden återkommer till är att skolan måste bli en lärande organisation. Med det menar jag egentligen att skolan måste byggas på så vis att vi hela tiden naturligt utvärderar vår praktik i förhållande till om våra elever lär sig något. Oavsett om du är rektor, lärare eller skolminister. Jag tror inte att många människor förstår hur ensamt och icke utvärderande läraryrket kan vara samtidigt som vi vet att utan möten stannar utvecklingen. Vår skolminister förstod inte min poäng och menade att det inte finns några hinder för mig att skapa detta utbyte själv.

Skolan och lärare idag står inför en enorm utmaning. Hanna Stenhage sammanfattar vår utmaning bra här. Men att möta denna utmaning blir oändligt mycket svårare om du inte har kollegor att utvecklas tillsammans med.  Därför är det detta jag lyft med de olika politiker jag mött under året.

Förra torsdagen gjorde utbildningsnämndens ordförande i Göteborg, Robert Hammarstrand (S), praktik hos mig och följde med mig hela arbetsdagen. Ett mycket välkommet initiativ. Det jag ville att han skulle förstå under dagen är hur intensivt och ensamt mitt arbete ter sig. Hur lite reflektion som ryms under en arbetsdag. Men jag är inte alls säker på att det gick fram eller att det han beslutar om faktiskt påverkar min arbetssituation direkt.

Om jag undervisar i princip non stop mellan 8:30-14:30 med 30 minuters uppehåll emellan,  innebär det något i kvaliteten på undervisningen. Det innebär också något i hur jag är tillgänglig för eleverna och hur de kan vända sig till mig, utanför lektionstid. Robert undrade framåt eftermiddagen när jag planerar och efterbearbetar.  Det är just det, svarade jag, tiden räcker inte till.

Men frågan belyser också hur svårt det är att göra politik av skolans problem. Hur svårt det är att förstå skolväsendet utifrån. Men också hur svårt det är för oss i skolan att förstå politiken.

Robert tog själv upp Skolsmedjans debattartikel, som vi skrev tillsammans med lärarförbundet, och menade att allt det som stod i den står i kommunens budget. Därför måste vi ha tålamod och vänta och se så kommer nog skolan att bli en lärande organisation. För mig blir det omöjligt att begripa eftersom inte en krona är avsatt för att implementera det som står, vad jag vet finns inte heller en tydlig strategi. Dessutom har jag i min vardag fler elever än jag någonsin  haft.

Jag har inte tid att vänta. Varje dag ser jag hur elever drabbas av en skolorganisation som inte fungerar. Skolan och politiken måste komma närmre varandra. Vi måste börja prata samma språk och viktigast av allt vi måste sätta våra barn i första rummet. På så vis var Robert Hammarstrands besök ett bra initiativ och ett steg i rätt riktning.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s