Att göra lärare bra… om lärande, skoldebatt och lite TV

Tänk om Volvo aldrig utvärderade om deras bilar faktiskt kör som det är tänkt. Tänk om IKEA aldrig utvärderade om deras möbler går att skruva ihop och sedan går att använda. Tänk dig en doktor som inte brydde sig om att ta reda på varför patienten överlevde eller dog. Tänk dig en städare som städade utan att det blev rent. Tänk dig en lärare som inte utvärderade om barnen lärde sig eller inte.

I vår svenska läroplan står det att ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” På vanlig svenska menar alltså läroplanen att syftet med skolan är att varje elev ska uppnå sin fulla potential. För lyckas skolan få våra ungar blomma går det bra för våra barn det går bra samhället, det går bra för Sverige. Jag tror få skulle säga emot detta, ändå blir det inte så. Varför?

Under veckan som gått har jag tillsammans med Skolsmedjan skrivit debattartikel i GP om att skolan måste börja ta vara på goda exempel och arbeta systematiskt för att förbättra lärandet på våra skolor. Skapa en lärande organisation. Jag har deltagit i TV4 Nyhetsmorgon tillsammans med tre andra lärare samtidigt har jag arbetat på som vanligt. Dessa utflykter i skoldebatten gör mig fundersam eftersom vi alla pratar skola men få pratar om skolans syfte; att lära. Vi arbetar enträget i Skolsmedjan för att få tillstånd den förändring som är möjlig att göra här och nu och den förändring forskning menar skulle gynna våra barn snabbast.  Skolan måste börja ta reda på om barnen faktiskt lär sig eller inte, inte när året är slut, utan hela tiden så att stöd och hjälp kan sättas in. Skolan måste utveckla metoder som gör att elever tar kontroll över sitt lärande. Skolan måste ständigt vara undersökande i sin egen praktik och öppen för att prova nya vägar. Detta gäller alla i skolan. Från nationell nivå till lokal nivå.

I min vardag har vi ett möte i månaden som syftar till att diskutera dessa frågor. Ett möte varje månad. Vi har naturligtvis konferenser varje vecka men de konferenserna handlar om skolans profil, det handlar om inköp, marknadsföring, IKT-satsning, information, närvaro, kalendarium  och ekonomi. Det mötet vi har i ämneslaget varje månad vars syfte är att utveckla praktiken handlar dock  sällan om utvärdering av praktiken, utan planering av vad vi ska göra framöver och vad vi gjort under månaden som gått. Sällan har vi diskuterat vad eleverna lärt sig, hur vi ska göra för att eleverna ska lära sig mer. Varför elever inte når till målen och hur vi ska göra för att få dem att göra det. Vi driver alltså en skola där vårt huvudsyfte glömts bort eller anses komma av sig självt.

Jag ägnar massor av tid efter arbetsdagens slut att reflektera över varför elevernas resultat blev som det blev. Hur jag ska hjälpa den ena eleven, eller hur jag ska kunna utmana. Hur min undervisning ska nå ut. Hur den ska få den effekt jag vill uppnå. Då jag har så många klasser och elever räcker inte arbetstiden till för detta. Jag måste ju alltid ha material för att fylla lektionstiden oavsett. Ett material som ska vara kopplat till läroplanens centrala innehåll. Hur skulle det se ut om eleverna kom till skolan och jag inte hade förberett något att göra? Därför blir detta mitt fokus för att överleva varje skoldag.  Men huruvida eleven når målet, som detta material avser att nå, hinner jag inte med att reflektera över under min 45 timmar långa arbetsvecka. Och faktum är att ingen ställer heller det kravet. Därför får jag göra det på min fritid. Därför är jag så oerhört frustrerad.

Jag vet att jag inte är ensam om denna situation och jag vet att många lärare för länge sedan släppt taget och jobbar sina 45 timmar utan att reflektera.

Sveriges störtdykning i PISA är egentligen inte särskilt förvånade. Skolan har ju slutat att arbeta med sitt huvudsyfte. När OECDs utvärdering säger att vi i Sverige borde satsa på bra lärare istället för mindre klasser är det detta de menar. Reflekterande och analyserande lärare, är bra lärare. I Sverige krävs det oerhört mycket arbete efter arbetstid för att kunna vara en bra lärare. När Leif Lewin i sin utredning om svenska skolans kommunalisering pekar på att svensk skolas pedagogiska ledarskap är svagt och det kollegiala samarbetet outvecklat menar han att det är reflekterande lärare som Sverige saknar. Om Volvo bara ägnade sig åt att bygga bil utan att reflektera över att hela tiden utveckla sin verksamhet skulle det inte bli så bra bilar gjorda. Om den enda reflektion som gjordes var över marknadsföring, profil och ekonomi. Hur skulle de bilarna se ut? Om en läkare ägnade sig åt att operera utan att reflektera om patienten levde eller dog och istället satt i möten om att utveckla sjukhusets profil? När lärare ägnar sig åt att fylla lektionen utan reflektion om lektionens syfte nått fram.

Det är i den kontexten jag lever när jag tillsammans med mina tre kollegor sitter på rad på var sin pinnstol i ett klassrum på Schillerska och ska ställa frågor till utbildningsministern via länk i TV4 Nyhetsmorgon. Vi har förberett frågor utifrån OECDs analys av PISA. En analys vi själva redan gjort. Programledarna vänder sig till mig, då de sedan tidigare känner till mig. Jacob Möllstam  och Frida Lindén som förberett frågor om det mycket centrala området bedömning och hur vi ska utveckla bedömning av vad eleven lärt sig, blir inte ens tilltalade. (Du kan läsa mer om deras frågor på deras bloggar) Kaj-Peter Wallesten får ställa en fråga utan att få utveckla sitt resonemang vidare. Själv lyckas jag bli arg. Att vara skolminister är sannerligen inget lätt jobb och en debatt på tio minuter är ingen lösning på några problem. Men att inte lyssna när analyserna skriker entydigt samma sak som skolforskningen visat sen slutet av 1900-talet är oansvarigt och populistiskt. Men han är tyvärr inte ensam, skolministern. Hela skoldebatten handlar väldigt lite om det den borde handla om nämligen hur vi får skolan att syssla med dess egentliga syfte; lärande.

Jag önskar mig en skolorganisation som förstår att göra lärarna bra. För är lärarna bra går det bra för våra barn, det går bra för samhället, det går bra för Sverige.

Advertisements

One thought on “Att göra lärare bra… om lärande, skoldebatt och lite TV

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s