“Engagemang är ingen personlig egenskap utan en del av läraryrket”

Citatet ovan kommer från Mats Widigson, som är lärare och som även skrivit doktorsavhandlingen “Från miljonprogram till högskoleprogram – plats, agentskap och villkorad valfrihet” Han föreläste för min skola på temat engagemang under en av fortbildningsdagarna under uppstartsveckan. Mats Widigson talade bland annat om vikten av en likvärdig skola för att bryta segregationen om man vill få fler från socialt utsatta bostadsområden att söka till högre utbildningar. Även i Widigsons forskning hamnar den duktige läraren i fokus och därför också vikten av lärarutveckling. Lärarutveckling, menar Widigson, kräver engagemang, struktur och kultur. Att en förutsättning för att skapa likvärdiga bra skolor är engagerade lärare för de utvecklar yrket och sig själva.

Efter föreläsningen delades vi in i grupper för att tala om hur vi såg på engagemang, ge konkreta exempel på det egna engagemanget och fundera över hur det kan spridas. Den diskussion jag deltog tenderade mer att visa för andra det egna engagemanget än att lyfta blicken och se hur vi skapar en engagerad skola. Det är svårt att lyfta blicken bort från den egna personen. Den stora frågan är ju egentligen hur vi professionaliserar vårt engagemang och skolans.

Jag tänker att proffesionellt engagemang kan skapas av organisationen genom strukturen och kulturen. Widigson menar till exempel att vi bör se över vilka typer av möten vi har. Man skulle kunna säga att på en skola finns tre typer av möten; de akuta administrativa mötena, de sociala mötena och de kunskapsfördjupande mötena. Jag tror att många skolor fastnar i de administrativa akuta mötena för att lösa vardagen. I dessa möten kan finnas socialt engagemang. Du oroar dig för den enskilde eleven, något som naturligtvis behövs på alla skolor. Dock finns risken att detta engagemang tar överhanden och vi tappar bort det kunskapsfördjupande engagemanget, vilket gör att den pedagogiska utvecklingen på skolan stagnerar. Dock präglas oftast inte , enligt min erfarenhet, de administrativa mötena av så mycket engagemang, då de ofta är väldigt mallade och rutinmässiga. Vilket jag ser som förödande för engagemanget. Om vi hade minst lika många möten som syftar till att öka kunskapen om elevens lärande, möten med öppna forskande frågeställningar, men som ändå har en kontinuitet och en struktur, borde inte detta öka läraren så nödvändiga engagemang i att utveckla lärandet och det sociala klimatet. Borde inte det också minska utmattningen bland lärarna då de inte längre måste bära sin lärarutveckling och sitt professionella engagemang själva utan kan låta det växa i gruppen?

Om vi är eniga kring engagemang är en del av läraryrket blir det viktigt att som skola skapa en kultur och en struktur där engagemang kan växa och spridas. Var lägger vi vår tid? Är våra möten präglade av engagemang? Eller har vi mest administrativa möten för att det är något vi måste? Vad handlar våra möten om, vad syftar de till? Jag tror att det är fullt möjligt att låta skolan eller lärarlaget bära engagemanget. För är kulturen och strukturen på skolan byggd på ett engagemangsfrämjande sätt blir inte allt avhängt den enskilde lärarens dagsform. Och en skola som har en engagerad lärarkultur föder förmodligen engagerade elever. Det är så lätt att prata om den enskilde engagerade läraren som en framgångsfaktor, när det egentligen handlar om hur du skapar förutsättningar för engagemang att växa och frodas.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s