Att välja…

Imorgon ska vi rösta. Ett val som på många sätt känns både ödesmättat, enkelt och svårt på samma gång. De bruna vindar som blåser i vårt land gör mig både rädd och nedstämd, och än mer övertygad om vikten av att vi får ordning på vår skolorganisation. Problemet är väl att mycket lite i politiken handlar om hur vi, på riktigt, kommer till rätta med skolproblemen. Om det beror på brist på kunskap eller vilja att göra opinionen tillags låter jag vara osagt, men en sak är säker, varken ordningsbetyg eller mobilinsamlingslådor kommer få ordning på skolorganisationen.

Skolan är min arbetsplats, men för mig är skolfrågan mycket större än så. Skolfrågan handlar om våra barn och vårt framtida samhälle. Om vi inte ser till att alla barn får en grundläggande likvärdig utbildning kommer vårt samhälle gå en kolsvart framtid tillmötes, nånstans tror jag att vi vet det allihop.

Frågan om likvärdighet är central, det säger varenda seriös skolforskare och en mängd andra forskare med för den delen. Då måste vi våga fråga oss hur vi skapar en likvärdig skola. Vi måste våga fundera över de val vi gör och vilka konsekvenser de får.

Jag mötte en mamma häromdagen som berättade om hur dottern precis bytt skola. Efter tre år på kaosskolan, som hon uttryckte det, fick det vara nog. Nu går dottern på en annan skola 800 meter ifrån den gamla skolan men skillnaden i studiero och resultat är milsvid. Mamman var nöjd med sitt val, men jag kan inte sluta tänka på de 400 barn som går kvar på “kaosskolan”. Trots att det bara skiljer 800 meter mellan skolorna, växer barnen upp med totalt olika förutsättningar för ett gott liv i framtiden. Ett samhälle som accepterar kaosskolor kan aldrig vara ett gott samhälle. Ett sådant samhälle skapar utanförskap och missnöje. I sådana samhällen blåser det bruna vindar.

Det fria skolvalet är idagsläget inget val där den stora massan väljer något man vill ha, man väljer bort det man inte vill ha. Och kvar på skolorna, som valts bort av de engagerade, går de barn som av olika anledningar inte valt. Vi har fått första och andra klassens skolor. Låt oss för en gångs skull inte göra detta till en fråga om privata och icke privata skolor. Det finns bra friskolor och dåliga kommunala och tvärt om. Problemet är att det finns skolor som är så dåliga att inget barn borde gå i dem. Och den första tanken att stänga dessa skolor är egentligen inget alternativ om vi menar allvar med likvärdigheten.

Varje lektion, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år, är viktiga under ett barns skoltid. En skolmarknad som är tänkt att fungera som vilken marknad som helst gör det med barnens utbildning och framtid som insats. En skolorganisation som tillåter skolor att vara så dåliga att de behöver stängas är ingen likvärdig skolorganisation. Alltså måste politiken säkra att alla skolor är bra. Och att skolor är något man väljer, inte väljer bort.

För att få alla skolor bra, krävs att vi på allvar skapar nationella incitament för skolutveckling i takt med tiden. Det krävs att vi gör långsiktiga, riktiga satsningar på de skolor med störst utmaningar. Det kräver mod och handlingskraft från politiken. Men det kräver också mod från alla oss som arbetar i skolan och för att vi ska våga kasta oss ut i den virvelvind som skolutveckling 2014 innebär kräver det att du tror på mig, tror på skolan och tror på alla våra barn.

Jag väljer att ta den likvärdiga skolan på största allvar och jag hoppas att både du och de som vinner valet imorgon också gör det.

PS för övrigt anser jag att Edward Jensinger skriver bra om skolans politiska utmaningar här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s