Det är det vi fokuserar på som växer…

Inger Enkvist skriver på SVD opinion den 29 oktober om de nya skolpolitiska förslagen och menar att regeringens åtgärder är ett slag i luften som inte kommer att leda till förbättrade resultat. Vare sig mer pengar eller fler personer kommer få fart på skolutvecklingen är hennes tolkning av OECDs och Andreas Schleichers budskap till Sverige om vad svensk skola behöver.

Det knepiga med Inger Enkvists resonemang är att jag egentligen håller med henne i hennes slutsats så långt, men det är sen våra åsikter går diametralt isär. Jag tror primärt att skolutveckling sker genom att skolorna blir duktiga på att tillvarata och utveckla kompetens hos sina anställda, bli bra på att se vad som fungerar, lära av det och applicera på det som inte fungerar. Se till att man skapar ett professionellt lärande på våra skolor, i våra kommuner, i hela Sverige. En lärande organisation helt enkelt. En organisation som utgår från eleven och det eleven behöver utveckla. Det handlar om att skapa tillit, ha högt bildnings ideal, och ha höga förväntningar på eleverna. Det handlar om att skapa ett samhälle som värdesätter skolan som något viktigt, ett samhälle med framtidstro. I grund och botten handlar alltså inte skolproblemen om personer och pengar utan om att få fokus och utveckla rätt saker.

Men det tycker inte Enkvist. Inte alls. Istället för att följa Andreas Schleichers råd om att öka tilltro till lärarna och ge dem möjligheter att utvecklas skriver hon i artikel efter artikel om Sveriges urusla lärarkvalitet och när någon slags idé om att byta ut hela kåren mot en ny. Något som naturligtvis inte är genomförbart och föga konstruktivt. Att Enkvist inte ser att det är bristen på yrkesutveckling och inte bristen på lärarmaterial visar att hon inte är särskilt bevandrad i hur skolor runt om i Sverige och världen lyckats vända negativa resultat. För inte har de bytt ut sina lärare.

Artikeln i SVD handlade dock inte i huvudsak om lärarnas kvalitet utan om elevernas. Här redogör Enkvist för ett experiment gjort på 70-talet, där man på ett universitet lyft ut de sämsta eleverna i en grupp av studenter i engelska och lät dem få specialundervisning, extra lång studietid och andra stödåtgärder för att klara studierna och ändå misslyckades eleverna. Lärdomen blev, enligt Enkvist, att om eleverna inte tar studierna på allvar spelar det ingen roll vilka insatser vi sätter in.

Hattie menar att etikettering av elever har negativa resultat på elevens studieresultat. I studien ovan lyftes de sämsta eleverna ut med motiveringen; ni är jättedåliga och vi tror inte ni kan klara detta men vill ni kan ni få delta i ett forskningsprojekt tillsammans med andra som också är jättedåliga. Det man gjorde var alltså att man satte etikett på eleverna. Höga förväntningar är en annan framgångsfaktor, Hattie med flera lyfter fram, men i detta experiment lyser förväntningarna uppenbarligen med sin frånvaro. Vidare vet vi att heterogena grupper ökar lärandet. Gruppen som testades var homogen. Vi vet också att gruppstorlek och stödundervisning inte har någon som helst effekt om läraren som ger stödet bara ger mer av samma undervisning som innan grupperna minskades. Däremot kan mindre grupper ge bättre förutsättningar till förändrad klassrumspraktik. Det finns med andra ord all anledning att ifrågasätta studiens slutsatser.

Jag håller med Enkvist om att det är ett enormt problem att vi i Sverige, inte tar vare sig skolan eller studierna på allvar. Att våra elever inte tycker att skolan angår dem. Men frågan är om lösningen är att säga till eleverna att ändra sig eller om vi måste börja fundera på hur vi talar om skolan. Om vi hela tiden bara talar om hur dåliga lärarna är, hur flummigt det är, hur det var bättre förr, vad gör det med de elever som går i skolan? När dessutom arbetslöshet och klasskillnader skenar vad gör det med framtidstron? Vad spelar det för att anstränga sig då?

Vi måste förändra hur vi pratar om skolan, vi måste bli bättre på att värdera bildning och vi måste se till att skapa de bästa av förutsättningar för att göra svensk skola till en skola att räkna med. Och även om regeringens åtgärder med mer pengar och personer inte är det som behövs primärt, tycker jag mig se tendenser och vilja från regeringens sida att vilja tala väl om skolan och skapa incitament för att skolan ska bli en lärande organisation och det glädjer mig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s