Att läsa nu och då

Det raljeras med jämna mellanrum över att skolan drabbas av frälsningsmetoder som ska rädda skolresultaten och varje tid har sin egen frälsningsmetod. 90-talets experimentskola brukar beskyllas för att oförsiktigt anammat nya metoder. Men faktum är att många av metoderna som lanserades då bekräftas av de stora forskarna Fullan, Timperly och Hattie. Problemet på 90-talet ligger snarare i kombinationen av en oreglerad skola med färre undervisningstimmar och osäker ekonomi. Därför lämnades barnen ensamma med allt färre lärarledda lektioner. Det finns de som proklamerar en tillbakagång till en skola från förr där eleverna klarade av att tolka mer komplicerade texter och kunde recitera de stora diktarna utantill.
   Jag tror att bristen på helhetsgrepp om skolorganisationen och den riktning den bör ta gör att vi stället för att låta olika kompetenser samverka istället skapar en polarisering i skoldebatten. Olika idéer ställs mot varandra trots att de egentligen vill samma sak. Att våra unga ska bli kloka medborgare med goda samhälleliga förmågor. Vi måste ta tillvara på alla kompetenser och förstå att denna polarisering kan bli förödande för oss.
   Communication Trust i Storbritannien har gjort en grundläggande kartläggning av eleverna i Storbritannien vad gäller deras förmåga att kommunicera. Det har visat sig att det finns en tydlig koppling mellan bristande kommunikationsförmåga och svårigheter att sitta still. De flesta barn som i skolans senare år har svårigheter med disciplin och blir utåtagerande, har också svårigheter med att kommunicera i båda tal och skrift. Så många som 11% av ungdomarna som nått gymnasieålder har betydande kommunikationsproblem. Av de som saknar arbete i Storbritannien har över 40% också svårigheter att kommunicera. Kan du inte berätta så att folk förstår vad du gjorde dagen innan, blir det omöjligt att sammanfatta läxan för dig själv och än mindre kommunicera din kunskap till läraren. Kommunikation är central i vår inlärningsprocess helt enkelt.
   Günter Kress som är professor på Londons universitet menar i sin forskning att olika tider har olika koder för vad som är det rätta. På femtiotalet var hemmafrun idealet, något som vore otänkbart 2015. Hur reklamens kommunikation förändrats genom tiderna blir en tydlig fingervisning om hur våra gemensamma symboler förändras och tolkas olika. En lycklig hemmafru med huckle ger en helt annan signal nu än vad den gjorde 1950. Med det i tankarna kan vi börja fundera över hur vi kommunicerar idag.
   I en lärobok om dikttolkning från 50-talet beskrivs tolkningen i detalj. Texten är tät men diktens tolkning sätts i en kontext och läsaren får hjälp att tolka dikten strof för strof. I en jämförbar lärobok 2015 placeras dikten i ett myller av bilder, korta faktabubblor och några frågor som vill uppmuntra eleverna att tänka själva och få en egen bild av dikten. Att läsa texten i boken från femtio-talet är förvisso krångligt, och frågan är hur många av oss som har tålamodet att läsa den typen av text idag, men eleven hålls i handen genom hela diktläsningen. Krav på egna tolkningar och att kommunicera dessa tolkningar ställs inte. Inte heller behöver eleverna koppla bilder till dikten. Och frågan är om läroboksförfattarens bildsättning och tillika bildtolkning i våra moderna läroböcker stämmer överens med de olika elevtolkningarna av de samma.
   Men du behöver faktiskt bara gå till en vanlig dagstidning för att se att skillnaderna i vilka förmågor som krävs för att tolka tidningen är markant olika då och nu. En äldre tidning har tät komplicerad text med långa meningar och bilderna är få. Den moderna tidningens texter är korta med enkel meningsbyggnad och den är överlastad med stora bilder i färg.
   Frågan är dock hur mycket vi tränar barnen att tolka dessa bilder? När diktläsningen i skolan inte längre handlar om att räkna stavelser eller läsa olika tolkningar andra gjort. När vi istället kopplar dikten till en bild som lämnas otolkad och som kan betyda lika många saker som det finns elever i klassrummet behöver vi andra metoder. På samma vis som femtiotalets hemmafru ger en annan signal i dag har även hur vi kommunicerar med text förändrats.
   Maria Rasmusson som nyligen skrivit en avhandling om läsförståelse i en digital tid, visar, inte helt otippat, att det krävs en annan typ av läsning när du läser på datorn än när du läser på papper. Nu är det inte bara text och bild som ska tolkas, nu kan du klicka runt bland olika länkar och texten stöds inte sällan av olika filmer. Det där ställer helt nya krav på läsaren. Krav som vi måste ta på allvar.
   Så om vi vill lära våra barn att läsa måste vi förstå i vilken samtid våra barn ska läsa, kommunicera och verka. Att stärka våra barns kommunikativa förmågor är centrala om vi vill att de ska kunna verka i en modern värld. Att koda ett spel som någon annan ska förstå att spela kan på så vis stärka kommunikationen och förmågan att berätta och också stärka förmågan att tyda annan kommunikation. Vi måste se till det vidgade textbegreppet där tolkningen av bild och film också är en del av texten, för det är så vår verklighet ser ut.  Det är den typen av läsning som kommer att vara den dominerande vare sig vi vill eller inte. Sen ska vi för den skull inte underskatta vikten av ett högt bildnings ideal. Att kunna recitera dikter tillexempel räddar ju oss från vansinnet i våra mest utsatta stunder.
Advertisements

2 thoughts on “Att läsa nu och då

  1. Otroligt intressant att läsa om kopplingen mellan att kommunicera och att sitta still. Jag vill dock påpeka att det finns många yrken där man inte sitter still.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s