Vem gör vad i styrkedjan? …tankar efter dag 2 på #skolriksdag

Så sitter jag på tåget hem från skolriksdagen. Solen strålar utanför fönstret och i mitt huvud snurrar en miljon tankar. Det har på många sätt varit givande dagar, kanske framförallt för att jag fått möjlighet att umgås med delar av skolorganisationen jag annars sällan möter i min yrkesvardag. Jag har på nära håll fått se vad politiker, huvudmän, förvaltningar och rektorer har för frågeställningar och hur deras utmaningar ser ut.

Anna Ekström sa igår att det är svårt förstå hur den svenska skolan styrs, då styrningen är komplicerad och allt annat än självklar för dem som inte sitter precis mitt i den. Samtidigt höjdes det röster i mitt twitterflöde som ifrågasatte varför inte lärarna är inbjudna på Skolriksdag. Själv har jag inga problem med att lärarna inte är med. Lärare har andra forum att diskutera, mötas och lära. Men just denna mötesplats handlar om skolans ledarskap och just de frågorna är inte främst lärarnas. Sen skulle man kanske kunna diskutera varför det heter skolriksdag men det låter jag bli. Att alla inte är med betyder däremot inte att vi inte behöver förstå vem som styr vad i skolan.

Dagen idag har i mångt och mycket handlat om det som lite tjusigt kallas styrkedjan. Min dyslektiska hjärna vill gärna läsa styrkekedjan och rätt använd så är det just styrka denna kedja kan ge. 

Styrkedjan är den kedja av funktioner på vilken skolorganisationen är uppbyggd alltså nationella skolpolitiker, nationella myndigheter, lokala politiker, förvaltningar, rektorer, och lärare. Var och en av dessa har olika funktioner och olika mandat.  Men vi har ofta svårt att hålla oss till det som är just vårt område. Istället är olika delar av kedjan och pillar i lite olika delar av organisationen.

Det kanske allra tydligaste och enklaste exemplet är väl när nationella politiker på bästa sändningstid diskuterar huruvida vi ska ha läxor eller inte. En typisk hur-fråga som bara läraren har mandat att besluta om. Samtidigt vittnade en politiker jag mötte om att lärare ibland efterfrågar svar på hur-frågor och att man då som politiker blir lockad av att svara. Det är alltså inte helt lätt det där att hålla sig till sitt område. Men politiker har ansvar för “vad skola” varken mer eller mindre.

Ett annat mer vardagligt exempel utspelade sig lite ironiskt parallellt under dagens alla seminarier. I morse kontaktade mina elever mig eftersom de fått otydliga instruktioner om vad som gäller inför morgondagens schemabrytande aktivitet. I samma stund som de kontaktar mig inser jag att jag har missat att följa det organisatoriska direktiv som min rektor har bestämt vilket lämnat eleverna helt utan information. Att jag dessutom utan att tänka mig för, i den stunden hittar på en egen kreativ lösning, gör att inte bara jag och mina elever upplevde en känsla av kaos, även mina kollegor drabbades av min röra. 

Att hitta organisatoriska lösningar på skolnivå är rektors ansvar och alla andra kreativa icke-förankrade andra lösningar är bara av ondo. Oavsett hur välmenande de är. Rätt fingrar i rätt syltburk. Så enkelt, så svårt.

Jag tänker att skolkulturen är starkt präglad av lärarens egna kreativa lösningar och rektorers brist att våga ta ansvar och styra. Därför var det rätt uppfriskande och nyttigt att delta i seminarier vars syfte var att peppa rektorerna. Även om vi lärare där och då bör hålla oss i bakgrunden. Rektorer behöver också tid att kollegialt lära och utvecklas. Liksom förvaltningar, huvudmän och politiker. Om vi vill bygga en hel skolorganisation behöver vi respektera de olika rollerna i organisationen och se till att ta det ansvar som är mitt att ta för först, sedan kräva att andra ska ta sitt. För då blir styrkedjan en styrkekedja! 

Förövrigt anser jag att alla människor skulle må bra av en dos av Sara Lunds fantastiskt befriande budskap. Varje dag hela tiden. För visst är det så att det är möjligheten att få utvecklas olika som gjort vårt land till en ganska bra plats att bo på!

Advertisements

2 thoughts on “Vem gör vad i styrkedjan? …tankar efter dag 2 på #skolriksdag

  1. Bra Karin. Så bra reflektioner. Du gör problematiken klar. Det som dyker upp i huvet är mitt slagord: Eldsjälar ska vi inte ha. Dom brinner upp efter en stund. Det är nyckelpersoner, med klart avgränsade ansvarsområden som har en tydlig början och ett tydligt slut, både i tid och rum.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s