Det är nu det avgörs vilka som blir morgondagens hjältar

När jag gick på gymnasiet såg jag likt de flesta gymnasister vid tidpunkten den då hyperaktuella filmen Schindlers list med skolan. Just då, i början av 90-talet, var nynazism högaktuellt och vi hade precis fått in det främlingsfientliga partiet Ny demokrati i riksdagen. Vi arbetade mycket med just andra världskriget och såg många filmer om både nazism och nynazism. Då på den tiden hade vi stora problem med unga arga män som lockades till nynazismen och dess våldskultur. I skolan var det självklart att vi skulle utbildas så att vi förstod att inte lockas av de främlingsfientligas budskap.

Schindlers list var en, som jag minns det, stark film om hjältemod. Om hur den lilla människan faktiskt kan göra något för att rädda sin medmänniska undan ondskan. Men mina tankar efter filmen handlade kanske inte främst om den vidriga ondska judarna utsattes för eller Schindlers hjältemod. Snarare kom mina tankar att handla om att det finns så få hjältar i historien som faktiskt gjorde något åt det elände som de såg framför ögonen. Ingen som levde i Tyskland under denna tid kan ha undgått att judar blev deporterade. Inte en enda människa som levde där då kan påstå att de undgått att se den hets som denna grupp utsattes för. Ändå var det förhållandevis få som faktiskt gjorde något för att förhindra det som skedde. Vad beror det på? Inte kan det vara så att nästan ett helt land tyckte att gasa 6 miljoner judar var en bra idé? Så kan det naturligtvis inte vara.

När vi såg filmen om Schindler var det självklart för oss att identifiera oss med hjälten. Självklart skulle vi, om vi levt i Tyskland vid tidpunkten, varit de som ställde sig på de svagas sida, i en tid av nöd och svårigheter. Självklart skulle vi inte klara av att se människor lida. Vi skulle riskera vår egen välfärd för att rädda livet på vår medmänniska. I våra diskussioner i skolan efteråt var varenda en av oss övertygade om att det var just så vi skulle agera. Ändå gnagde tanken i mig att det i Tyskland trots allt varit så väldigt få som agerat hjältar på det viset.

För några dagar sen satte Sverigedemokraterna upp en kampanj mot tiggeri i Stockholms tunnelbana. Retoriken är skrämmande lik den som nazisterna använde sig av 1933. I opinionsmätning efter opinionsmätning växer antalet sverigedemokratiska sympatisörer. Detta sker samma sommar som 50 miljoner människor är på flykt varav hälften är barn. Siffran har inte varit högre sen andra världskriget. Varje dag ser vi människor som lider stor fattigdom och misär på våra gator, i våra tidningar och våra nyheter. Inte kan vår medmänskliga reaktion på detta vara att stänga våra gränser och förbjuda fattigdom? Inte kan vi låta sverigedemokraterna, som hämtat sin ideologi och retorik hos samma ideologer som nazisterna gjorde en gång, sätta agendan för hur vi ska agera?

Schindler är en självklar hjälte och det är med honom och hans skara de flesta av oss identifierar. Men det är efter hur vi handlar just nu, idag, när världen står i brand, som historien kommer döma oss, det är nu vi väljer om vi faktiskt följer hans exempel. Om vi är hjältar eller inte. Så om du, precis som jag, tror att du skulle varit en av dem som skulle ställt sig på medmänsklighetens sida i nazismens Tyskland är det upp till bevis nu. Än deporteras inga människor i vårt land, än lever vi i välstånd och välfärd. Men runt om i världen utsätts människor, däribland mängder med barn, för obeskrivliga hemskheter som blir värre och värre varje dag och här hemma ökar sympatierna för de som vill hindra människor att fly just dessa hemskheter. Att hindra människor att skaffa mat och trygghet till sina barn kommer aldrig att bli heroiskt. Låt oss lära av historien och agera medmänskligt, istället för att som i Tyskland på 30-talet passivt titta på och odla vårt missnöje. Det är nu det avgörs vilka som blir morgondagens hjältar.

Om en vecka ska jag åter tillbaka till skolans värld och mina elever. Jag kommer fortsätta att sätta ljus på vår historia och utbilda våra unga så att de förstår att ta avstånd från alla former av främlingsfientlighet. Det är inte hjältemodigt, utan min plikt. Men jag hoppas att det är ett sätt att skapa handlingskraftiga medmänskliga hjältar i en tid när vi behöver det som mest.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s