Nyanser, en önskan inför 2016. 

I årets sista Skolsverige bad vi Lars Björk, Bodil Båvner, Per Falk, Carl Heat och Johanna Jaara Åstrand att spana och önska om svensk skola 2016. Det blev ett knippe olika spännande spaningar som tillsammans också ger en lite mer färgsprakande bild av skolsverige än om de stod ensamma. 

Om jag själv fick önska inför 2016 blir det en önskan om att vårt kollegiala samtal blev mer öppet för nyanser och dynamik istället för statiska positioneringar. Då skulle skolan bli en färgsprakande arena istället för en boxningsring. 

Tänk om 2016 blev året då vi kunde fokusera på det svensk skola gör bra och sedan systematiskt kollegialt utveckla undervisningen utifrån det. Tänk om våra elever fick möjlighet att få lektioner som är utvecklade för att de ska lära sig så mycket som möjligt och att lektioner planerade i korridoren på väg till klassrummet blir ett minne blott. 

Tänk om 2016 kunde bli året då vi förstod att vi har de elever vi har, med de intressen, förutsättningar och uppfostran som är en del av vår tid. Tänk om vi förstod att det är därifrån vi måste utgå och se det positiva i just de erfarenheter och förutsättningar just det klassrum som just vi har innebär. Tänk om vi kunde bli mer konkreta och subtila i våra önskemål om nya resurser utifrån en systematisk konstant utvärdering av lärandet i just vårt klassrum. 

Tänk om 2016 kunde få bli året då vi förstod att vi har de lärare vi har och att det är just dessa lärare som måste få möjlighet att utveckla sitt yrke och sin undervisning. Att vi lärare är fullt kapabla till det om bara tid för gemensam utveckling avsätts och förväntningen på att läraryrket just är ett utvecklingsyrke blir tydlig. 

Då skulle vi nämligen slippa debatten om mobiler, läxor, uppfostran, förstatligande, och flumpedagogik vs stenålderspedagogik som vi allt för ofta hamnar i, i den offentliga debatten. För om vi alla i skolans värld fokuserade på att utveckla just det vi har för ögonen, om vi alla fokuserar på att utgå från det som faktiskt fungerar, då kommer vi inse att ibland funkar mobilen som ett verktyg och ibland stör den. Ibland är en genomtänkt läxa en god idé och ibland har läxan ingen mening alls. Ibland behövs tydliga statliga insitament ibland kan vi lösa problemet ändå. Ibland behövs flum, ibland stenåldern men för det mesta behöver vi utveckla just det vi har för handen eftersom kunskap och utveckling alltid är i rörelse. 

Jag önskar att 2016 blir året då vi ser hinder som utvecklingsmöjligheter. Att skoldebatten inte handlar om antingen eller utan vad som ger bäst resultat för just de elever du undervisar just nu. Vi är mogna det samtalet. Det är jag säker på.

Gott nytt år!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s